AnnabananaAndTheCity

För nästan exakt ett år sen packade jag, mamma, pappa och min morbror släpet fullt och satte kursen mot Stockholm. Jag minns hur lycklig jag var. Jag hade äntligen tagit steget ut i livet. Att bo kvar i Västerås fanns inte på kartan, jag har ju mina närmaste vänner kvar där och familjen men det räckte inte, jag ville bort från allt och börja ett nytt liv. Idag tycker jag det är skönt att komma hem till Västerås och hälsa på. Men jag måste få säga att det är inte många som kommer hit. Men jag vet själv hur det är, allt handla om tid och pengar och det växer ju inte på träd. Precis när jag flyttat hit åkte jag nästan aldrig tillbaka, jag fick en krypnade panik när jag kom till Västerås men den har tack och lov försvunnit. Nu kan jag känna att jag skulle kunna flytta tillbaka och det trodde jag aldrig. Fast inte än då, jag är inte klar med Stockholm.

Jag fick en fråga av en gammal jobbar kompis "Hur fan tog du dig ur den här skiten". Svaret är ganska enkelt. Allt tack vare Asien och Australien resan. Jag upptäckte att jag klarar mig själv och det finns så mycket annat därute än kassan på Intersport.

Så här är jag nu ett år senare och tänker tillbaka på allt roligt som hänt! Jag har gjort ett  av två år av min utbildning. jag har träffat massor av nya och underbara vänner, har ett nytt jobb som jag trivs på. Kan nästan inte bli bättre. Ibland måste jag påminna mig själv om när allt är piss att: Anna, du bor ju ialf i Stockholm nu tänk på det, du flyttade bort! (Eftersom detta var ett mål får mig så kan jag klappa mig själv på axeln) och jag kan säga att allt är inte guld och gröna skogar. Jag får panik på att aldrig ha pengar! Att det alltid tar en timme om man ska utanför tullarna. Men för det mesta tror jag att jag trivs som fisken i vattnet!

På sommaren är ju Stockholm världens vackraste stad! Nu får vi se vad nästa etapp har att erbjuda och jag hoppas det blir ett lika underbart och spännande år om inte mer!

Stockholm i mitt hjärta!

Min första dag som inflyttad och vi är ute och firar!