Ett inlägg som jag skrivit förut för att skriva av mig. Jag lade aldrig ut det men nu tänker jag göra det. Det är genom bloggen jag kan bearbeta vissa saker och det är otroligt skönt att kunna ventilera iband!


Jag vet inte hur, hur jag orkar? Men på något vis gör jag det. Vet ni hur det känns att alltid få skiten rakt i ansiktet? Ni vet att vad man än gör så får man aldrig det så som man vill. Man hoppas tror, men alltid, alltid är det samma visa. Jag vet inte som det är sminkbortagningen eller tårarna som bränner... Jag känner mig alltid lika tom, dum och idiotisk. Man vet vad för svar man kommer få, men man hoppas att denna gången är det nog annorlunda. Visst, för andra kanske. Men är man inte undantaget så går det fan åt helvetet!

Jag har tusen saker att säga dig, jag kan nog beskriva hur mycket jag hatar dig.

Emilie fick läsa det igår och hon sa bara: Så sant! så därför lägger jag ut det..